Lördagsbön
Herre, du rannsakar mig och känner mig.
Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.
Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.
Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald.
Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.
(Psaltaren 139:1-18)
Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.
Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.
Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald.
Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.
(Psaltaren 139:1-18)
Onsdagsbön
Herre, gör mig till ett redskap för Din frid.
Där hatet gror, låt mig så kärlek,
där oförrätter begåtts, förlåtelse,
där misströstan råder, hopp,
där mörker utbreder sig, ljus,
där bedrövelse härskar, glädje.
O, Gudomlige Mästare,
tillstäd att jag icke må trakta lika mycket
efter att bli tröstad som att trösta,
att bli förstådd som att förstå,
att bli älskad som att älska,
ty det är i givandet som vi mottaga,
det är när vi skänka förlåtelse som vi blir förlåtna,
och det är genom döden som vi födas till evigt liv.
Franciskusbönen
Tisdagsbön
Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord.
Herre, skynda att svara mig, jag orkar inte mer.
Dölj inte ditt ansikte för mig, då blir jag lik dem som lagts i graven.
Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig.
Visa mig den väg jag skall gå, jag sätter mitt hopp till dig.
Herre, rädda mig från mina fiender, jag flyr till dig.
Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud.
Må din goda ande leda mig på jämn mark.
Herre, bevara mitt liv, ditt namn till ära, tag mig ur nöden, du som är rättfärdig.
(Psaltaren 143:6-11)
Måndagsbön
"KÄNN INGEN ORO. TRO PÅ GUD OCH TRO PÅ MIG."
Till den som sätter sitt hopp och sin tillit till Jesus, säger han: Var inte ängslig i denna värld! Var inte rädd för människor! Var inte rädd för det som händer, även om det kan se skrämmande ut. Var inte rädd för sjukdom och död!
När Jesus uttalade dessa ord, stod lärjungarna inför en, mänskligt sett, hopplös situation. Men samtidigt är detta ett ord till alla kristna i alla tider. Den som tror på Jesus som sin Frälsare har inget att frukta. Själva döden är en befriare ? en vinning som Paulus kallar den.
För det första är vi under den allsmäktige Gudens fadersomsorg.
Till den som sätter sitt hopp och sin tillit till Jesus, säger han: Var inte ängslig i denna värld! Var inte rädd för människor! Var inte rädd för det som händer, även om det kan se skrämmande ut. Var inte rädd för sjukdom och död!
När Jesus uttalade dessa ord, stod lärjungarna inför en, mänskligt sett, hopplös situation. Men samtidigt är detta ett ord till alla kristna i alla tider. Den som tror på Jesus som sin Frälsare har inget att frukta. Själva döden är en befriare ? en vinning som Paulus kallar den.
För det första är vi under den allsmäktige Gudens fadersomsorg.
För det andra sade Jesus att han hade gått bort för att bereda plats för alla som tror på honom i Guds fullkomliga rike. Ett hus som inte är gjort med händer och som står färdigt för oss när Jesus kommer igen för att hämta alla de sina till sig.
Du som vill tro på Jesus men ändå är rädd och bekymrad och full av fruktan för framtiden, lyft din blick dit upp där Jesus är! Där är målet för ditt liv!
Kanske känner du dig dömd av dina misslyckanden att leva rätt och riktigt. Men då ska du komma ihåg att det var just till oss - ofullkomliga människor - som Jesus kom. Det var just för oss han dog på Golgata! Det var vår skuld han betalade med sitt eget blod! Vi är friköpta! Lita på bibelns löften och var inte rädd!
**********************
Joh 14:1
"Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig."
När Jesus såg på sina lärjungar, förstod han vad som rörde sig i deras hjärtan. Han märkte hur ängsliga och oroliga de var och vad som var orsaken.
De kände till fariséernas bittra hat och beslutsamhet att röja Jesus ur vägen och de förstod att också de själva var i fara. Jesu ord om att han skulle lämna dem hade slagit ned som en bomb.
I den situationen säger Jesus: "Känn ingen oro." De hade alltså ett val att antingen ge rum för oron eller att inte göra det. Och det är vad Jesus vill säga till alla: Låt inte era hjärtan oroas, det finns en utväg. Botemedlet för ett oroligt hjärta finner vi i fortsättningen av versen: "Tro på Gud, och tro på mig."
Tro på Gud som fortfarande har makten, som vet vad han gör, vars vishet är utan gräns och vars kärlek är oändlig. Och tro på Jesus som ständigt vill leda och hjälpa. Det är hemligheten till seger över oro och bekymmer!
Alla drabbas vi förr eller senare av problem. Ibland
reser sig problemen som berg i vår väg. Gigantiska, ångestskapande! Detta för oss in i nederlag och uppgivenhet.
Bibelns uppmaning lyder: "....kasta alla era bekymmer på Herren, ty han har omsorg om er".
Om vi från djupet av vårt hjärta, ärligt och uppriktigt, ropar till Herren om hjälp, har han lovat att visa oss en utväg.
"Herren lönar den som söker honom", säger bibeln.
"Gör er inga bekymmer för något, utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse."
Våga tro och våga lita på bibelns löften!
Tro kan man inte mobilisera utifrån egna tankar. Läs nya testamentet och lär känna Jesus, så skapas förtröstan och tillit i ditt hjärta!
Om vi från djupet av vårt hjärta, ärligt och uppriktigt, ropar till Herren om hjälp, har han lovat att visa oss en utväg.
"Herren lönar den som söker honom", säger bibeln.
"Gör er inga bekymmer för något, utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse."
Våga tro och våga lita på bibelns löften!
Tro kan man inte mobilisera utifrån egna tankar. Läs nya testamentet och lär känna Jesus, så skapas förtröstan och tillit i ditt hjärta!
Matteus 11, vers 28
Bön en söndagskväll
Jesus!Du är livet
starkare än döden.
Med dig i mitt hjärta
kan jag inte dö.Herre Jesus Kristus, jag är rädd för mörkret i min själ!
Livet blev inte som jag tänkte mig.
Nederlag och förödmjukelser följer mig.
Men du gick före mig till Getsemane.
Tillsammans med mig vakar du in morgonen bortom mörkret, natten och korset. Låt mig se gryningen födas.Herre, du har dött för mig. Hjälp mig att leva för dig.Det finns ögonblick då man inte längre väntar på någon ljusning. Mörkret är så mörkt att man börjar acceptera det. Gråten och klagan är slut, kvarfinns bara tomheten.
Så plötsligt
I den tomheten
Finns du
Min Herre och min Gud.Just när man inte längre väntar sig någonting, då man kommit till rätta med saknaden och sorgen. Just då händer något. En öppning, en ny inriktning. Ord som förut varit stumma blir levande igen. Pånyttfödelse.O, Herre, famna oss med din trygghet när vi går till vila för natten.
Var hos dem som möter nattens mörker med oro och ängslan,
var hos dem som arbetar i natt, hos dem som dör i natt, var hos dem som föder i natt.
Herre, när vårt liv på jorden är slut, tag oss då i din famn och för oss till ditt rike.
Herre, tack, hjälp och förlåt.
