dailyprayer

Himmelske trädgårdsmästare. I din vård ger jag mitt hjärta.

Gör du med det som du finner bäst, men jag tror att det behöver vattnas. Det känns torrt och hårt.

I dess djup är ett underbart frö som längtar efter att växa upp och blomma som en sol.

Käre Mästare, världen är full av hjärtan som vill att deras innersta längtan ska slå ut som en lysande ros.

Ta hand om oss alla så att din trädgård blir underbart vacker.

Dröj inte.

Gode Gud, jag kommer inte att hinna tänka på
dig under den kommande dagen, men jag vet att du
är med mig. Tack att du leder mig hela dagen.
Herre, gör mig klar och skärpt, så att det jag ska göra inte går fel.

Gode Gud, det är vissa saker som jag inte förstår, därför - ge mig vishet!

Jag känner att jag inte hinner med det som förväntas av mig, jag är så stressad.
Helige Ande, gör mig lugn och avspänd!

Herre, jag förstår mig inte på min kollega.
Förlåt att jag blir arg och känner mig sårad.
Hjälp mig att få kärlek till denna person så att jag kan se
henne/honom med dina ögon.

Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen.

Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg.

Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden.

Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.

Psaltaren 73:23-26

Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen.

Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg.

Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden.

Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.

Psaltaren 73:23-26

När det blir kväll söker jag friden.

Dagen var lång och full av möda.

Det viktiga är inte vad jag har -det låter jag falla ur handen – utan vad jag tar emot.

Inte vad jag säger utan vad jag hör.

Därför är min bön mer än ord.

Den är en vila: Att stilla vända åter till Gud, att vända åter till friden.

Jesus, tack för att du knackar på min dörr.
 
Välkommen in i mitt liv, Jesus.
 
Kom med din renhet och förlåt mig alla mina synder.
 
Kom med ditt liv och gör mig till ett Guds barn.
 
Kom med din kraft och hjälp mig att leva som du vill.
 
Tack för att du har hört min bön och att du vill vara min bäste vän, alltid.

Amen
 
 

Bara detta återstår för mig:

Att lita på ditt löfte tills dagen gryr
och morgonstjärnan går upp.

Du har uppfyllt natten med din närvaro,
gjort min ångest till din ångest,
min ensamhet till din ensamhet,
mitt rop till ditt rop.

Jag tror det,
inte för att det känns så,
utan för att du har sagt det.

Jesus vår frid, du lämnar oss aldrig. Och den Helige Ande öppnar alltid en utväg för oss,  där vi kastar oss ut i Gud som ut över en avgrund. Och vi överraskas: avgrunden är inte något bottenlöst mörker, utan den är Gud själv, ett bottenlöst djup av förlåtelse och frihet.

Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.

Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, eller en orm, när han ber om en fisk?

Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.

Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.

Matteus 7:7 - 12 (Ur Jesu bergspredikan).

 

 

Herre, vad skulle jag göra om inte du fanns i mitt liv? Vad skulle jag göra utan dig?

Du är mitt liv! Du är mitt allt! Utan dig är jag ingenting!

Jag blickar tillbaka i mitt liv och ser stunder då jag knappt kunde stå upprätt.
Jag var så belastad av alla tyngder som fanns i mitt hjärta.

Utåt syntes ett leende på mina läppar,  men inuti mig var jag fylld av sorg.

Gud, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag ville bara att du skulle räta på min rygg.
Jag ville kunna skratta igen, ett skratt som kom från mitt hjärta. Men glädjen i mig var borta.
Tyngden på mina axlar kändes mig övermäktig. 

Det fanns dagar då jag inte ens ville resa mig upp ur sängen för att allt var så jobbigt.
Mitt hjärta blödde och jag ropade efter dig.

Jag undrade när du skulle komma till min hjälp? Med tårar sade jag: Gud jag orkar inte mer!
Jag är helt slut! Kom till min hjälp! Hur länge till ska det vara så här?

Herre Du sade:

Be så skall ni få, sök så skall ni finna, bulta så skall dörren öppnas.

Och jag svarade Dig: Herre om jag ber fel, lär mig att be rätt,
om jag söker fel, lär mig att söka och om jag bultar fel, lär mig att bulta rätt.

Trots tider då jag mådde riktigt dåligt fanns det ändå något som gjorde att jag inte gav upp;
det var hoppet och tron på att Du inte skulle överge mig!

Och det gjorde Du inte! Jag tackar Dig min älskade Gud för den styrka jag har idag.
Du har givit mig kraften och glädjen åter och jag vet inte hur jag ska kunna tacka Dig.

Jag är Dig evigt tacksam! Tack för att Du inte övergav mig och för att du alltid finns vid min sida,
även i stunder när allting känns  hopplöst.
 
Tack för din oändliga kärlek till dina barn och din öppna famn som bara väntar på att vi ska komma till dig!

Herre, vad skulle jag göra om inte Du fanns i mitt liv?

Vad skulle jag göra utan dig?

Du är mitt liv! Du är mitt allt!

Utan dig är jag ingenting!

Amen

"Jag tronar upphöjd och helig men
finns hos den modlöse och försagde.
Jag ger de försagda mod, ger de modlösa kraft."

Jesaja 57:15

Så sanna dessa ord är.
Han, Jesus Kristus, ger den modlöse kraft,
ja han ger oss alla mod. Mod att gå igenom alla livets
svårigheter och prövningar:
Han stödjer oss, ger oss kraft och bär oss när vi inte orkar gå själva...

Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.

Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.

Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.

Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.

Jesaja 53:2 - 7

Jag tackar dig, Fader, för att jag får leva genom Dig.

Om än ingen människa ser mig,
är jag alltid sedd av Dig.

Om än jag aldrig lär känna mig själv,
är jag till fullo känd av Dig.

Tack för att Du alltid ser mig
genom din älskade Son.

Tack för att jag är villkorslöst förlåten och älskad
av Honom.

Tack för att Du dagligen kallar mig vid namn,
så att jag på nytt kan finna mig själv i och genom Dig.

Tack för att Du, när min kropp en gång kläds av mig,
tar mig hem till Dig, där jag får vara för evigt.

Gud, det finns så mycket jag måste göra, men det känns som om jag knappt får någonting gjort.

Jag känner mig stressad. Jag söker dig min Herre, jag behöver din styrka.

Jag ber dig; lugna mig, ge mig motivation och ork att klara av det jag har framför mig.

Jag vet ju att du alltid är mig nära och att du aldrig någonsin kommer att lämna mig.

Men ändå känner jag mig så ensam ibland, dock - när jag söker dig av hela mitt hjärta -

känner jag på nytt hur nära du fortfarande är.

När mörkret tränger mig Herre, vänder jag mig till dig.

Om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger HERREN, din förbarmare.