dailyprayer

När man börjar bli frestad att oroa sig, kommer det kritiska ögonblicket. Det finns en benägenhet att man vill uppehålla oron, att tillåta den att komma till dörren och vara kvar. Men innan du vet ordet av har oron krupit in genom fönstret och gjort sig hemmastadd hos dig!

Nej, oro ska stoppas. Vi behöver bestämma oss för att direkt överlämna oron till Gud och vägra att underhålla den, även när den står på vår tankes dörrmatta.

Och vår frimodiga tro är denna: om vi ber Honom om något efter Hans vilja, så hör Han oss.

1 Joh. 5:14