Var en fast klippa för mig

När vi faller och ropar till Gud i vår nöd och skam, står det i Psaltaren att han "böjer sitt öra" till oss. Han böjer sig ner för att lyssna. Vi säger: "Fader, jag har misslyckats, jag har misslyckats så förfärligt! Titta vad jag har gjort!" Då lägger han sina armar omkring oss, precis som en jordisk, kärleksfull far skulle göra. Så säger han: "Jag accepterar dig precis som du är. Jag bekräftar att det du gjort är fel, precis som du har bekänt för mig. Nu fortsätter vi, min son, min dotter."


Vänd ditt öra till mig, skynda till min räddning! Var en fast klippa för mig,


Psaltaren 31:3  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0