Det omöjligas Gud
Herre, du är det omöjligas Gud. Din kraft och vishet är oändlig. Din förståelse når mig genom rymderna, når ända in i mina hemliga djup.
Universum är inte för stort för dig, atomen är inte för liten. Skapelsen är ditt verk. Den energi som finns hos minsta partikel är fylld av din kraft.
Din närvaro uppehåller allt, får förändringens hjul att rulla. I liv och död, födelse och förnyelse.
Detta är din värld, och all glädje och allt hopp, allt liv och all smärta är din.
Det omöjliga är sant - mitt i livets kaos, mitt under stjänrnornas ständiga rörelser, där gamla världar dör och nya exploderar till liv, har du tid för människorna.
Herre, när allt är jäktigt och jag kommit till yttersta gränsen i fråga om människor och oväsen eller känslan av stor ensamhet i det tysta rummet, låt mig då känna din närhet.
Hjälp mig att inse att de problem jag möter är de samma som andra möter. Det kan såra min stolthet att inse att jag inte är unik utan att andra har det likadant, men det är också en tröst.
Det är inte så att jag är utvald att ha mer svårigheter än min nästa. Det är bara det att jag lever i en värld där det är så här. Jag får inte alltid ett svar när jag frågar "varför?" men på något sätt får jag kraft att stå ut. Och den kraften kommer från dig, Herre, det omöjligas Gud som kommer till mig där jag står.
Ibland får du allt att lugna ner sig, ibland låter du det löpa på, men alltid får jag din hjälp om jag bara hejdar mig och tar emot den.
Herre, hjälp mig att få perspektiv på problemen. Och hjälp mig att vända mig bort från mig själv mot andra som behöver det, för att delge dem det jag upplevt - att det omöjliga blivit möjligt i dig.
Eddie Askew
Universum är inte för stort för dig, atomen är inte för liten. Skapelsen är ditt verk. Den energi som finns hos minsta partikel är fylld av din kraft.
Din närvaro uppehåller allt, får förändringens hjul att rulla. I liv och död, födelse och förnyelse.
Detta är din värld, och all glädje och allt hopp, allt liv och all smärta är din.
Det omöjliga är sant - mitt i livets kaos, mitt under stjänrnornas ständiga rörelser, där gamla världar dör och nya exploderar till liv, har du tid för människorna.
Herre, när allt är jäktigt och jag kommit till yttersta gränsen i fråga om människor och oväsen eller känslan av stor ensamhet i det tysta rummet, låt mig då känna din närhet.
Hjälp mig att inse att de problem jag möter är de samma som andra möter. Det kan såra min stolthet att inse att jag inte är unik utan att andra har det likadant, men det är också en tröst.
Det är inte så att jag är utvald att ha mer svårigheter än min nästa. Det är bara det att jag lever i en värld där det är så här. Jag får inte alltid ett svar när jag frågar "varför?" men på något sätt får jag kraft att stå ut. Och den kraften kommer från dig, Herre, det omöjligas Gud som kommer till mig där jag står.
Ibland får du allt att lugna ner sig, ibland låter du det löpa på, men alltid får jag din hjälp om jag bara hejdar mig och tar emot den.
Herre, hjälp mig att få perspektiv på problemen. Och hjälp mig att vända mig bort från mig själv mot andra som behöver det, för att delge dem det jag upplevt - att det omöjliga blivit möjligt i dig.
Eddie Askew
Kommentarer
Trackback
