dailyprayer

Bön är den viktigaste aktivitet vi kan ägna oss åt i livet. Det är först och främst genom bönen som vi bygger upp en relation till vår Far i himlen. Jesus sade: ''När du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din Fader som är i det fördolda'' (Matt 6:7).

Bönen är mer en relation än ett mönster. Den är inte en mekanisk och oreflekterad ström av ord. Jesus sade: ''När ni ber, skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna'' (Matt 6:7). Bönen är ett samtal med vår Fader i himlen. När vi ber talar vi inte till oss själva eller till andra, utan till Gud. Bön är alltså en fråga om gemenskap och relation, och när vi ber är hela treenigheten involverad.

Jesus lärde oss att be bönen Fader Vår (Matt 6:9). Gud är en personlig Gud. Visserligen står Han över all slags personlighet men han är likafullt personlig. Människan är skapad till Guds avbild. Den mänskliga personligheten avspeglar något av Guds natur. Han är vår kärleksfulle Far, och vi har fått den ofantliga förmånen att få komma honom nära och kalla honom ''Abba'' - (det arameiska ordet för vad som närmast kan översättas ''pappa'' eller ''käre far'').

När vi ber, talar vi till en Gud som på samma gång är närvarande både överallt och hos just oss. Han är långt större och mäktigare än hela det universum som han har skapat, och ändå finns han där hos oss när vi ber.

Paulus säger att ''genom honom (Jesus) kan vi (både judar och hedningar) nalkas Fadern, i en enda Ande'' (Ef 2:18). Jesus sade att hans Far skall ge ''allt ni ber om i mitt namn'' (Joh 15:16). Vi har ingen rätt i oss själva att komma till Gud, men vi får lov att göra det ''genom Jesus'' och ''i hans namn''. Det är därför man ofta avslutar böner med orden ''genom Jesus Kristus, vår Herre'' eller ''i Jesu namn''. Det här är inte bara tomma fraser, utan ett sätt att bekräfta att det bara är genom Jesus som vi kan komma till Gud.

Vi tycker kanske att det är svårt att be, men Gud har inte lämnat oss i sticket. Han har gett oss sin Ande för att han skall bo i oss och hjälpa oss att be. Paulus skriver: ''På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill'' (Romarbrevet 8:26-27).

Bönen är något oerhört viktigt. Det finns många skäl till att vi skall be.

Först och främst är det genom att be som vi upprättar en relation till vår Far i himlen. Ibland säger människor: ''Gud vet ju om allt vad vi behöver, så varför skulle vi behöva be honom om det?'' Men det skulle inte vara mycket till relation om det inte fanns någon kommunikation.

Och det är ju inte bara genom att be om saker som vi kommunicerar med Gud. Det finns fler former av bön: tacksägelse, lovprisning, tillbedjan, bekännelse, lyssnande och så vidare.

Men att be till Gud för speciella saker är en viktig del i bönen. När vi bett om något och ser att Gud svarar på vår bön, stärks vår gemenskap med honom.

Ett annat skäl till att be är att Jesus bad, och han lärde oss att göra detsamma. Jesus levde i en obruten relation till sin Fader. Hans liv var ett liv i konstant bön. På många ställen i evangelierna talas det om att Jesus bad (t ex Markus 1:35, Lukas 6:12). Han förutsatte att hans lärjungar också bad. Han sade ''...när ni ber'' (Matt 6:7), inte ''... om ni ber''.

Om vi skulle behöva ännu fler motiveringar till varför vi skall be, så kan vi komma ihåg att Jesus utlovade belöning till den som ber (Matt 6:6).

Svarar Gud alltid på bön?
På många ställen i Nya testamentet verkar det som om löftena är ovillkorliga. Men om vi ser på Bibeln som helhet så märker vi att det finns en hel del goda skäl till att vi kanske inte alltid får det vi ber om.

Obekänd synd kan orsaka en blockering mellan oss och Gud: ''Se, Herrens arm är inte för kort, så att han ej kan frälsa, och hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra. Nej, det är era synder missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, och era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er'' (Jesaja 59:1-2). Gud har aldrig lovat att höra böner från någon som inte lever i gemenskap med honom. Ibland kan han i sin barmhärtighet svara på en bön från någon som inte tror, men vi har ingen rätt att förvänta oss det.

När människor säger: ''Jag tycker inte att jag når fram till Gud. Det känns inte som att någon är där'', så bör den första frågan till dem vara om de har tagit emot Guds förlåtelse genom Kristus på korset. Skiljelinjen mellan oss och Gud måste brytas ned innan vi kan förvänta oss att Gud skall höra och svara på våra böner.

Det kan hända också oss som är kristna att vår relation till Gud blir störd av synd eller olydnad. Johannes skriver: ''Mina kära, om hjärtat inte dömer oss, kan vi stå frimodiga inför Gud. Och vad vi än ber om får vi av honom, eftersom vi håller hans bud och gör det som behagar honom'' (1 John. 3:21-22). Om vi är medvetna om vår synd eller olydnad mot Gud, måste vi bekänna den och ta avstånd från den för att vår relation till Gud skall bli återupprättad så att vi tillitsfullt kan komma inför Gud.

Våra motiv kan också vara ett hinder för oss att få det vi ber om. Varje bön om en ny Porsche blir inte besvarad! Jakob, Jesu bror, skriver: ''Ni vill ha, men får ingenting. Ni dödar av avund, men uppnår ingenting. Ni kämpar och strider. Ni har ingenting, därför att ni inte ber. Ni ber men får ingenting, därför att ni ber illa; ni vill bara tillfredsställa era begär'' (Jak. 4:2-3).

Ibland blir våra böner inte besvarade därför att det vi ber om inte är bra för oss. Gud lovar bara att ge oss ''goda gåvor'' (Matt.7:11). Han älskar oss och vet vad som är bäst för oss. En god mänsklig far ger inte alltid sina barn det de ber om. Om en femåring vill leka med en vass kniv säger en god far förhoppningsvis nej. Gud säger också nej om de saker vi ber om antingen inte är bra i sig själva, eller inte bra för oss eller för andra människor, direkt eller indirekt, just då eller generellt.

Svaret på vår bön kan bli antingen ''ja'' eller ''nej'' eller ibland ''vänta'', och detta är något vi skall vara oerhört tacksamma för. Om vi genast fick det vi bett om, skulle vi knappast våga be fler gånger. Vem som helst som varit kristen ett tag skulle säkert hålla med om detta. Men det är inte säkert att vi någonsin får veta varför svaret på våra böner ibland blivit ett ''nej''.

Det är därför som Bibelns löften om att vår bön skall bli besvarad ibland är förknippade med vissa villkor. Johannes skriver t ex: ''Om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss'' (1 John. 5:14). Ju mer vi lär känna Gud, desto bättre förstår vi vad som är hans vilja och desto fler bönesvar kommer vi att få uppleva.

Hur skall vi be?
Det finns inget givet sätt att be. Bön är en integrerad del i vår relation till Gud, och därför är vi fria att tala med honom på vilket sätt vi vill. Gud vill inte att vi skall rabbla en massa meningslösa ord, utan han vill veta vad vi har på hjärtat. Somliga tycker att det är till hjälp att ha några huvudpunkter att gå efter, till exempel:

Tillbedjan - Tacka och prisa Gud för den han är och vad han gjort för dig.
Bekännelse - Bekänn din synd och be om hans förlåtelse.
Tacksägelse - Tacka Gud för din familj, dina vänner, att du är frisk och så vidare.
Förbön - Be för dina egna behov, för dina vänner och andra människor och förhållanden.
'Fader vår som är i himlen' har vår Herre själv lärt oss att be.

Varför skall vi be?
Nya testamentet uppmanar oss att ''be ständigt'' (1 Thess. 5:17, Ef. 6:18). Vi behöver inte alltid befinna oss i någon speciell byggnad för att be. Vi kan be på bussen, tunnelbanan, spårvagnen, i bilen, på cykeln, när vi går på vägen, mitt i natten - när som helst och var vi än befinner oss. Men ibland kan det vara bra att sätta av en viss tid när vi vet att vi möts speciellt för att prata med varandra. Jesus sade: ''När du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig'' (Matt 6:6). Själv gick han också bort till en avskild plats för att be (Mark. 1:35). Lika viktigt som att be enskilt är det att be tillsammans med andra, många tycker det är svårt att be tillsammans men det ligger en stor kraft i det också (Matt 18:19, Apost. 12:5).

Bön är något som ligger i kristendomens själva kärna, eftersom bönen är så intimt förbunden med gemenskapen med Gud. Det är därför bönen är det allra viktigaste vi kan ägna oss åt.



Ovanstående text skriven av Jakob Yalgin