dailyprayer

Herre, vad jag än påstår så har jag det bra. Du vet ju att jag har problem - det måste du veta, för jag ägnar större delen av mina böner åt att berätta om dem för dig. Förlåt mig för att jag också ofta talar om för dig exakt hur de ska lösas.

Men när jag ser mig omkring med öppna ögon och sinnen och märker vad andra måste gå igenom - då vet jag att jag har det bra.

Det finns många som lever i länder där den som vill följa dig måste avstå från vänner och familj och får leva i fruktan för sitt liv. Herre, jag vet inte hur jag skulle bete mig ifall det var så, om jag skulle ha mod att fortsätta eller om jag skulle göra som majoriteten. Det är lätt att säga: "Jag sviker dig aldrig", men jag minns så väl hur det gick för Petrus. Jag vet ju inte Herre. Men jag vet att jag får styrka och mod när jag ser vad människor gör i din kraft när de vet att de förmår allt i Kristus. Det är inte lätt. Det krävs svett och tårar, men det kan ske. Och om de kan, så kan jag, för du finns där vid min sida också. Du är inte bara i Moskva, utan i London, Calcutta, Hongkong och Stockholm också.

Var jag än är så gäller ditt löfte mig. Och det är enda möjligheten, för jag klarar det inte själv. Paulus inte bara härdade ut, utan kom tillbaka, återvände till faran för att uppmuntra. Det är stort Herre, men jag kanske kan göra samma sak, där jag är nu.

Överallt finns det folk med större problem än mina, människor som är rädda, ängsliga och ensamma, som längtar efter mänsklig kontakt. Som behöver lite mod för att ta itu med problem och hålla sig kvar i livet.

Jag kan uppmuntra dem genom att bara vara där och lyssna. Genom att avlasta dem så som du gör med mig. Är det detta du vill att jag ska göra? Jag klarar det inte själv - men det behöver jag inte heller.

Tack, Herre!