dailyprayer

Herre, skulle det inte vara bättre om allt var organiserat och förutsägbart? Om jag visste resultatet av mina handlingar i förväg, Om jag kunde räkna ut vad mina insatser skulle ge innan jag gjorde dem.

Om jag alltid kunde plantera prydliga rader och se fröna växa upp på exakt rätt plats. Jag vet inte om det skulle vara bättre. Det skulle ju vara säkrare, och mer bekvämt.
Prydligt.

Jag skulle kunna plantera allt, få drömmarna uppfyllda, strukturera livet. Mina planer, mitt liv?

Herre, jag tror att detta är poängen. Jag ser på världen och det jag kan uträtta som om allt var mitt. Men det är din värld, och alla övergripande planer är dina. Jag kan ha egna idéer, jag kan göra det jag tror är bäst och klokt, men vinden är ju också din.
Och den blåser genom mitt liv efter din vilja. Ibland är den en sval bris som suckar i pilträden vid floden.
Tröstande.
Ibland är den en stark blåst som piskar regn i ansiket på mig när jag går ibland bergen.
Och den kan vara en tjutande storm med syften som jag inte förstår. Som tar mina planer och sliter dem i stycken. Åtminstone verkar det så.

Herre, hjälp mig att förstå att dina vägar är högre än min kunskap.
Stärk min tro så att jag kan vara trygg när vinden tar tag i min värld och bär fröna bortanför min horisont.

Jag måste lita på att de gror på andra ställen.
I andra tider.
Hjälp mig att förstå att alla dessa andra tider och platser också är dina.
Herre, min uppgift är att vända ansiktet mot vinden.
Att låta den blåsa genom livet.
Uppfriskande. Störande.
Ibland skrämmande.
Att vara förvissad om att det är din vind.
Och när jag vänder mig mot den, vänder jag mig mot dig.

Eddie Askew