dailyprayer

När man börjar bli frestad att oroa sig, kommer det kritiska ögonblicket. Det finns en benägenhet att man vill uppehålla oron, att tillåta den att komma till dörren och stanna kvar.

Men innan du vet ordet av har oron krupit in genom fönstret och känner sig hemma hos dig.

Nej, oro ska stoppas. Vi behöver bestämma oss för att överlämna oron till Gud direkt och vägra att underhålla den, även om den står på vår tankes dörrmatta.

Och vår frimodiga tro på Gud är denna: om vi ber Honom om något efter Hans vilja, så hör Han oss.   1 JOH. 1:14